Vippöron

Antagligen har du inga som helst planer på att ställa ut din hund. Ibland vaknar dock utställningsintresset när valpen kommit i ettårsåldern och alla den fina pälsen kommit. På utställning bedöms alla detaljer hos hunden och jag ska inte närmare gå in på allt vad det innebär, bara en sak - ÖRONEN! Öronen är nämligen sheltiens akilleshäl och betyder kolossalt mycket på en utställning. Har inte hunden korrekt tippade öron kommer den aldrig att få mera än ett andra pris (och det är inte såvärst bra), för vissa domare blir den t.o.m. diskvalificerad . Öronen betyder nämligen fantastiskt mycket för sheltiens hela ansiktsuttryck. Med tippade öron får den det karaktäristiska söta, milda, pigga, vänliga, livliga och intelligenta uttrycket som är så typiskt för sheltien. Med raka ståndöron liknar den mest en räv.

Vad man måste göra är att hela tiden ge akt på öronställningen hos valpen. Vid 8 veckor har den som regel ganska tunga öron, men när valpen växer ändras öronställningen successivt. Öronen reser sig mer och mer, för att i bästa fall slutligen intaga den korrekta ställningen där 2/3 av örat är upprättstående och den översta tredjedelen framåttippad. Problemet är att ofta reser sig öronen för mycket och blir ståndöron...

Huvudregeln är att aldrig, aldrig någonsin låta öronen resa sig för mycket. Så fort (och det betyder genast, inte nästa dag) du märker att öronen lättat mer, måste du hjälpa dem. Det finns i princip två metoder: fett (salva) eller tyngder (eller bådadera). Fettets uppgift är att göra örat mjukare i vecket. Man använder lämpligen Glycerol eller dyl. som strykes på lite tunt på insidan av örat, i vecket. Man kan också använda sig av tyngder:

Bostik som tyngder på öronspetsen: man sätter längst ut på örats tipp, på insidan, en liten bit häftmassa (Bostik). Det förefaller ibland som om tyngderna gör att örats muskler arbetar ännu hårdare för att få upp örat. Man tar en liten bit Bostik häftmassa (som används till att häfta fast affischer etc enkelt på väggar), rullar en liten boll, viker undan all päls på insidan av örats översta del. Placera bostikbollen ganska långt ut. Lägg över pälsen och tryck till ganska hårt. Tyngden ska nu sitta intill huden och vara täckt av päls. Då sitter den säkrast. Kolla att örat tippar som det ska, helst ska det se lite tungt ut. Låt tyngderna sitta i tills de ramlar av, och sätt då i nya om det behövs. Ta inte bort för att kolla hur öronen är. Det visar sig tids nog.

Lite mera naturliga är ler-tyngder: man blandar till kaolinpulver (typ lera, finns på apotek) med glycerol till en tjock massa som man smetar på insidan av örontippen. Behandlingen kan behöva upprepas ofta.

En del hundar har mycket envisa öron. Man kan få hålla på ett år eller mera med dem. Många har dock tack och lov problemfria öron eller nästan problemfria öron. Ibland dyker det också upp en och annan valp som har för tunga öron. De är svårare att komma tillrätta med, men det är annan historia. Tro nu inte att din valp får ståndöron om du inget gör år dem. Det finns faktiskt massor av shelties som har helt naturliga tippöron och vi kan ju hoppas att din sheltie har begåvats med ett par sådana.

På utställning får din hund naturligtvis inte ha något kladd i öronen eller någon tyngd. Det är otillåten hjälp, varför du snyggt måste ta bort detta ur öronen innan bedömningen av din hund.