Pälsvård

Sheltien är förvisso en långhårig pälsras, men trots detta är den mycket lättskött. Bad behövs inte så ofta då pälsen är både smuts och vattenavstötande i och med den tjocka underullen. Det är sällan som smuts tränger sig in till huden. Vid regnigt väder blir förstås magen och tassarna smutsiga och man sköljer då dessa delar med vatten. I övrigt rekommenderas att hunden badas ca 2 gånger om året (eller när den är smutsig). Bäst är att passa på när hunden är i fällning. Om man badar sin hund då, vinner man två saker: fällningen går snabbare och dessutom börjar shelties gärna fälla när man badar dem eftersom underullen släpper lättare. Så passar man på när de redan är i fällning slipper man ytterligare håravfall. Dessemellan badar man sin sheltie vid behov. Bada inte för ofta. Detta nöter på päls och det fett som finns i huden och som just gör pälsen smuts- och vattenavstötande.

Bad

Fukta pälsen med ljummet/varmt vatten, schamponera (använd gärna ett hundschampo som du köper på apoteket). Schamponera två gånger. Var noga med att inte schampo hamnar i ögonen och att inte vatten rinner ner i örongångarna. Skölj noga, inget schampo får bli kvar i pälsen. Risken finns annars att hudirritationer kan uppstå. Torka med handdukar och borsta & blås hunden helt torr.

Borstning

En sheltievalp behöver egentligen inte borstas, men man måste lära den att bli borstad, annars får man problem när den vuxna pälsen kommer.

En sheltievalp kan aldrig borstas för mycket då den inte har någon päls man kan slita på. Ju oftare du borstar och pysslar om din valp, desto bättre är det. Lär valpen att stå på bord när du pysslar om den (halkfritt underlag). Detta underlättar för dig och hunden är van vid att stå på bord vid senare veterinärbesök.

Medan man har hunden på bordet passar man på att titta på tänderna, öron, ögon, tassar, klor och svans. Valpen protesterar alldeles säkert men det är inget att bry sig om. Valpen måste lära sig att man får ta i den och undersöka alla detaljer. Detta underlättar vid eventuella veterinärbesök. Behandla valpen lugnt och bestämt. Tala med den och kom ihåg att det det är du och inte valpen som bestämmer! Innan du börjar borstningen, fukta pälsen med vatten. Använd t.ex. sprayflaska för blommor. Borsta pälsen noggrant ända in till huden. Eftersom pälsen består av två kvalitéer, ett strävt täckhår (hos den vuxna hunden) och en mjuk underull, måste du veta att varje hår blir genombrostat. Börja med att borsta mothårs överallt för att vara säker på att hela bottenpälsen nås. Borsta varsamt så att inte pälsen slits av. Den ska sitta kvar på hunden och inte i borsten, så länge den inte fäller. Kamma med glestandad stålkam den mjuka pälsen bakom öronen. Den kan lätt tova sig. Eventuellt kan andra tovor också behöva kammas ut, men i övrigt ska hunden inte kammas, utom då den fäller. Då ska man i stället kamma och borsta den desto mer så att den döda underullen lossnar så fort som möjligt.