Shelties och barn

Trots sin relativa litenhet, är sheltien en rejäl hund. Den passar alldeles utmärkt som familjehund i barnfamiljer. Helst skall man, vilket gäller alla hundraser, ha barnen först och sedan skaffa hund. Då vet hunden enklare sin placering på rangskalan - dvs längst ner.

Ingen hund är en leksak för barn, varför man naturligtvis bör se till att familjens barn är mogna nog att ha en hund i familjen. När valpen drar sig undan till en stillsam vrå, ska den få vara i fred - även för barnen. Den behöver sin vila för att kunna utvecklas till en harmonisk hund. En hund som hela tiden jagas runt i hemmet, växer upp till en stirrig och besvärlig hund.

Barn ska umgås med hundar på golvet/marken, inte lyfta och bära på valpen. Det är bäst ur alla aspekter.

Sheltien är sällan en problemhund. Ursprunget som vallhund ligger kvar i dess gener och den vill gärna vara där resten av familjen är. Alltid pigg och alert på nya äventyr och upplevelser tillsammans med de sina. Plockar familjen bär i skogen på skilda platser och sheltien får springa lös kan den emellertid få problem; den vill gärna valla familjen samman igen och springer ivrigt fram och tillbaka i sina försök att samla flocken.

En sheltie springer sällan bort. Har den en harmonisk tillvaro i familjen ska det mycket till för att den ska lämna hemmet för nya upplevelser på egen hand.